Styvfar

Det gick inte så bra med min ansats att skriva ett inlägg om dagen. För att kompensera och för att fira inlägg nummer 100 så får jag väl försöka skriva något intressant.

Sedan en vecka är jag numera styvfar på riktigt. Andy, Davins yngsta son, flyttade in hos oss då. Det började med en utmaning eftersom han var sjuk när han kom. Vi har varit hos läkare en massa gånger och Andy har fått en uppsjö sprutor och tabletter. Här i landet är det väldigt populärt att trycka i både sig och barnen massvis med medicin vid minsta sjukdomstecken. Gärna helt omärkta mediciner och 3-4 åt gången.

Efter en massa snack med Davin och en sakta avtrappning så äter Andy nu endast antibiotika. Inte kortisonderivat, paracetamol, förkylningsmix och injektioner.

Antibiotikan behöver han nog efter att ha haft feber i rätt många dagar.

Men det är en intressant utmaning. Man är ju van vid att sjukvården ändå är någorlunda kompetent och inte bara försöker sälja medicin.

I samma veva har vi också bett Davns yngre systrar (Srey Roth och Srey Pich) att flytta in hos oss. Dels för att hjälpa Davin med att ta hand om Andy och dels för att de ska kunna få plugga.

Det händer en del. Nu är det fullt hushåll hemma hos mig. Tur att jag har en stor lägenhet.

En mycket bra sak är att jag får hemlagad mat nästan varje dag. Idag var det musslor, torkat kött med papayasallad, soppa med fläskkött och wokade räkor. Jag orkade inte med vårrullarna.

Om jag inte börjar simma igen så kan jag snart rulla till jobbet.