Phsa Kandal

Igår käkade vi middag på Phsa Kandal. Det finns en liten restaurang där som vi besöker rätt ofta. För det mesta bara för frukost eller lunch, men ibland när vi känner oss lite slöa så blir det middag där också.

De serverar kambodjansk husmanskost till rimliga priser och helt OK kvalitet. Man får en god Bai cha Loc Lac (stekt ris med biffkött) för $1.50.

En intressant företelse på kvällarna är att det finns lite runt-omkring-försäljare. Folk som söljer färdig mat men som inte har någon restaurang. Det är då helt OK att köpa mat av dem också och käka på restaurangen.

Igår så ville Davin och hannes systrar käka befrukatade ankägg igen. Jag är inte så förtjust i det så jag hoppade över det. Men de laddade i sig tre ägg var. Det ser rätt annorlunda ut när man skalar ett ägg och det är ett foster i det.

Vi köpte även en "grilltallrik". Det var en uppsättning olika grillde korvar och köttbollar. Gott! Intressantast var korven som såg ut att vara fylld med ägggula. Det har jag aldrig sett förut.

Frukt i farten

I en underavdelning till Mat jag mött så ska vi idag ta upp en frukt som åtminstone jag inte hade hört talas om tidigare. Enligt Wikipedia så kan den heta sugar apple, custard apple eller sweetsop. En söt frukt med fult skal och en massa kärnor.

Davin hade köpt såna till lunchen idag. Gott, men tyvärr så är de tydligen bara tillgängliga en kort tid. Vi får väl passa på att äta som tokiga.

Igår såg jag en trafikssäkerhetsreklam på TV som fick mig att skratta. De informerade om att man inte får korsa dubbla heldragna linjer. Med tanke på att 75% av alla här nere kör en blandning av höger- och vänstertrafik så lär ju inte det budskapet gå hem direkt.

Det enda jag sett som har hindrat folk att byta sida är de stora betongklumparna de har i mitten av vägen på Monivong. Men det medför ju å andra sidan att folk kör på fel sida längre.

Styvfar

Det gick inte så bra med min ansats att skriva ett inlägg om dagen. För att kompensera och för att fira inlägg nummer 100 så får jag väl försöka skriva något intressant.

Sedan en vecka är jag numera styvfar på riktigt. Andy, Davins yngsta son, flyttade in hos oss då. Det började med en utmaning eftersom han var sjuk när han kom. Vi har varit hos läkare en massa gånger och Andy har fått en uppsjö sprutor och tabletter. Här i landet är det väldigt populärt att trycka i både sig och barnen massvis med medicin vid minsta sjukdomstecken. Gärna helt omärkta mediciner och 3-4 åt gången.

Efter en massa snack med Davin och en sakta avtrappning så äter Andy nu endast antibiotika. Inte kortisonderivat, paracetamol, förkylningsmix och injektioner.

Antibiotikan behöver han nog efter att ha haft feber i rätt många dagar.

Men det är en intressant utmaning. Man är ju van vid att sjukvården ändå är någorlunda kompetent och inte bara försöker sälja medicin.

I samma veva har vi också bett Davns yngre systrar (Srey Roth och Srey Pich) att flytta in hos oss. Dels för att hjälpa Davin med att ta hand om Andy och dels för att de ska kunna få plugga.

Det händer en del. Nu är det fullt hushåll hemma hos mig. Tur att jag har en stor lägenhet.

En mycket bra sak är att jag får hemlagad mat nästan varje dag. Idag var det musslor, torkat kött med papayasallad, soppa med fläskkött och wokade räkor. Jag orkade inte med vårrullarna.

Om jag inte börjar simma igen så kan jag snart rulla till jobbet.

Openstreetmap

Det är ont om bra kartor i Kambodja, speciellt i format som är bra för datorer och GPS:er. De bästa kartorna är fortfarande i många fall amerikanska kartor från vietnamkriget.

Därför tänkte jag att jag skulle försöka engagera mig Openstreetmap och rita lite kartor.

Jag har börjat med att rita ut lite runt mitt hus som ligger mitt på gata 27.

Vi får se om jag orkar fortsätta, men det är redan användbart.

Moto nummer två

Vi har köpt en till moto så att Davin har något att åka på. Vi tog den billigaste moton med automat så det blev en Suzuki Step. En rätt trevlig maskin. Den känns piggare än min, troligtvis eftersom den väger mycket mindre.

Begagnatpriser på motos är rätt intressanta. Första stället vi gick till skulle ha $1350 för en ny och $1250 för en begagnad. Knappt någon prisskillnad alls.

Vi hittade ett annat ställe som sålde en ny för $1280 till oss. Inte så farligt.

Nu har Davin även fixat nummerplåt till den vilket som vanligt är ett jäkla strul. Men polisen har börjat bråka med folk som åker runt utan. Man ser rätt ofta poliser som lastar upp motos utan nummerplåt på lastbilar. Enligt rykte så kan man slippa få den upplastad om man betalar $500.

Samtidigt som hon fixade nummerplåt så kom vi på att jag aldrig fick mitt registreringsbevis för moton. Som tur var så hade jag kvar kvittot och kunde kräva ut det nu. Bara 10 månader sent.

Det är bra att ha eftersom om man t.ex. glömmer sin parkeringslapp när man parkerat moton så kan det hända att de vägrar lämna ut den utan det kortet.

Besökare

Det är rätt många som kommit och hälsat på under tiden jag varit här. Mycket kul! Fler får gärna komma.

Sedan jag skrev sist så har Mattias och Jenny samt Andreas och Lena hälsat på.

Med Mattias och Jenny så hyrde vi en minibuss och tog en tur till stranden med Davins barn. Vi åkte till Kep och handlade kräftor och räkor, till Kampot och käkade och sen vidare till Sihanoukville. Efter ett par dagar där begav vi oss hemåt. På vägen hem stannade vi i Kabal Chai, ett litet vattenfall 20 minuter från Sihanoukville. Mycket trevligt.

Här är en bild på Davin när hon går omkring i vattenfallet.


Under tiden som vi försiktigt trippade runt i vattnet och ibland kröp på alla fyra så gick det omkring ett par tjejer (ungerfär 11-12 år gamla) runt oss. Helt obehindrat. Med stora korgar med snacks på huvudet som de försökte sälja till oss.

Vi tog även en strandtripp med Andreas och Lena. Då följde Srey Pich med, men inte barnen. Roligast då var en trip till Bamboo Island. En 45 minuter lång båttur till en liten ö. På vägen så stannade vi och snorklade lite. Om man har handen full med brödsmulor så blir man väldigt poppis bland fiskarna.

I'm alive!

Nu har jag haft det längsta stoppet hittills i mitt bloggande.

Flera personer har bett mig börja igen, så jag ska göra ett försök. Jag tänkte göra ett försök att skriva ett inlägg om dagen i en vecka så att jag kommer igång och samtidigt kan jag sammanfatta lite vad som hänt.

Mitt sista inlägg innan det här handlade ju om den lilla olyckan. Jag har läkt ihop bra och har mest bara lite ärr kvar.

Dock så är jag en ren nybörjare vad det gäller att krocka. Erik (jobbarkompis) sabbade nyss sin MacBook i sin tredje moto-krasch...