Openstreetmap

Det är ont om bra kartor i Kambodja, speciellt i format som är bra för datorer och GPS:er. De bästa kartorna är fortfarande i många fall amerikanska kartor från vietnamkriget.

Därför tänkte jag att jag skulle försöka engagera mig Openstreetmap och rita lite kartor.

Jag har börjat med att rita ut lite runt mitt hus som ligger mitt på gata 27.

Vi får se om jag orkar fortsätta, men det är redan användbart.

Moto nummer två

Vi har köpt en till moto så att Davin har något att åka på. Vi tog den billigaste moton med automat så det blev en Suzuki Step. En rätt trevlig maskin. Den känns piggare än min, troligtvis eftersom den väger mycket mindre.

Begagnatpriser på motos är rätt intressanta. Första stället vi gick till skulle ha $1350 för en ny och $1250 för en begagnad. Knappt någon prisskillnad alls.

Vi hittade ett annat ställe som sålde en ny för $1280 till oss. Inte så farligt.

Nu har Davin även fixat nummerplåt till den vilket som vanligt är ett jäkla strul. Men polisen har börjat bråka med folk som åker runt utan. Man ser rätt ofta poliser som lastar upp motos utan nummerplåt på lastbilar. Enligt rykte så kan man slippa få den upplastad om man betalar $500.

Samtidigt som hon fixade nummerplåt så kom vi på att jag aldrig fick mitt registreringsbevis för moton. Som tur var så hade jag kvar kvittot och kunde kräva ut det nu. Bara 10 månader sent.

Det är bra att ha eftersom om man t.ex. glömmer sin parkeringslapp när man parkerat moton så kan det hända att de vägrar lämna ut den utan det kortet.

Besökare

Det är rätt många som kommit och hälsat på under tiden jag varit här. Mycket kul! Fler får gärna komma.

Sedan jag skrev sist så har Mattias och Jenny samt Andreas och Lena hälsat på.

Med Mattias och Jenny så hyrde vi en minibuss och tog en tur till stranden med Davins barn. Vi åkte till Kep och handlade kräftor och räkor, till Kampot och käkade och sen vidare till Sihanoukville. Efter ett par dagar där begav vi oss hemåt. På vägen hem stannade vi i Kabal Chai, ett litet vattenfall 20 minuter från Sihanoukville. Mycket trevligt.

Här är en bild på Davin när hon går omkring i vattenfallet.


Under tiden som vi försiktigt trippade runt i vattnet och ibland kröp på alla fyra så gick det omkring ett par tjejer (ungerfär 11-12 år gamla) runt oss. Helt obehindrat. Med stora korgar med snacks på huvudet som de försökte sälja till oss.

Vi tog även en strandtripp med Andreas och Lena. Då följde Srey Pich med, men inte barnen. Roligast då var en trip till Bamboo Island. En 45 minuter lång båttur till en liten ö. På vägen så stannade vi och snorklade lite. Om man har handen full med brödsmulor så blir man väldigt poppis bland fiskarna.

I'm alive!

Nu har jag haft det längsta stoppet hittills i mitt bloggande.

Flera personer har bett mig börja igen, så jag ska göra ett försök. Jag tänkte göra ett försök att skriva ett inlägg om dagen i en vecka så att jag kommer igång och samtidigt kan jag sammanfatta lite vad som hänt.

Mitt sista inlägg innan det här handlade ju om den lilla olyckan. Jag har läkt ihop bra och har mest bara lite ärr kvar.

Dock så är jag en ren nybörjare vad det gäller att krocka. Erik (jobbarkompis) sabbade nyss sin MacBook i sin tredje moto-krasch...

Svid

Det är kul med skrubbsår här nere. Det viktigaste är ju att hålla dem rena. Det betyder upprepade indränkningar med jod. Och jod i sår svider mysigt.

I övrigt så verkar jag läka bra. Det ser ut som att jag kommer att överleva.

I veckan upptäckte vi en ny maträtt på en av våra favorit-kinesrestauranger. Honung- och limeglacerade revbensspjäll. Mums!

Action

Igår var det dags. En Landcruiser bestämde sig för att leka chicken race med mig och jag fick väja och bromsa lite för kraftigt.

Nu har jag fina skrapsår på ena benet och ena armbågen. Till det kommer en fin smärta i armbågen.

På det hela taget så gick det rätt bra.

Nästa actionmoment missade jag, men fick reda på i morse. Fläkten som kyler våra två ADSL-modem på jobbet började brinna i lördags. Fina sotmärken på väggen och två mördade telefonledningar. Nu sitter vi med en Wimax-låda istället.

Nu kan det få vara lugnt i några dagar. :)

Frukt jag mött

Det finns lite roliga frukt här. En av de godare som jag inte kan minnas att jag sett i Sverige är longan. Davin hävdar naturligtvis att den kambodjanska är godast och försöker bevis det genom att köpa riktigt mumsig frukt åt mig. Jag klagar inte alls.

Nu är det dessutom säsong för mangostan vilket också är väldigt gott. Vi köpte fyra kilo för 5 dollar idag och åt som efterrätt till lunch och middag.

Frukt som efterrätt är väldigt vanligt här. På alla khmer-restaurnager får man automatiskt en tallrik ananas eller vattenmelon efter maten. Mycket trevligt.

Idag käkade vi dessutom en sallad på omogen papaya och morot. Det är passar bra till torkat kött, korv eller på mackor. Äts med fördel med massvis med söt chili.